Johannes Prost.

Likt en utmärkande präst som görs till prost av biskopen hyllas nu Johannes Brost, och självklart regissören Axel Petersén, av den etablerade filmvärldens biskopar. Jag gick och såg kulturmedias motsvarighet till Estelle Silvia Ewa Mary Bernadotte i lördags. Liknelsen till det nya barnet går ut på att en som kulturkonsument måste värna om detta nya barn på den svenska filmhimlen. Avalon tillhör ju ätten av svenska konstnärliga filmer som inte alltför ofta blir fler. Precis som Estelle är Avalon en produkt av en mansdominerad värld där festkungar med vänner (Johannes's Bro's) kan springa runt hur som helst.

Men, missförstå mig rätt. Det är en riktigt bra film. Jag är kultur- och inte royalistvän, alltså kan jag precis som kvällspressen gottar sig i Estelles första promenad (se nedan) bara njuta av det konststycke Avalon faktiskt är. Underbar ljudmix, bra manus, bild och framförallt dramaturgi. Just när en är på väg att anmärka på tempofattigdom skakas en om av klubbscener, mordhot och död. Petersén lyckas verkligen skapa både ett stycke konst - och dramatik. Vill slutligen slå ett stark slag för skådespelarinsatser av Brost, Leonore Ekstrand och Peter Carlberg. Bästa svenska på länge.

Förlåt om jag är gnällig. Men: kan jag få hoppas att nästa lite artsy svenska film inte ska handla om en dekad festfixare som röker cigarr, kör ihjäl byggarbetare, brottas med sin andra vita rika kompis på en strand och totalt ignorerar de som faktiskt verkar slita på hans nattklubb (kvinnor)?

Well well. Här är en länk till artikeln om Estelle som jag lovade...

http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-estelle-pa-sin-forsta-promenad/