måndag 4 mars 2013

SVT:s nittiotalister

Först men absolut inte främst: jag är tillbaka efter ett par månaders uppehåll vilket känns både kul och lite nervöst. Redan igår kväll satte jag mig för att skriva detta återkomstens inlägg, men då klarade jag inte ens av att välja ämne. Dokumentet fick stå tomt i femton minuter eller så innan jag stängde det. Jag skämdes en liten stund för detta, innan jag började skämmas för att jag skämdes. Jag insåg att jag satt min egen ribba för högt om jag själv måste tveka innan jag skriver här. Därför sänker jag härmed ribban eller kanske pretentionerna för den här bloggen. Vi får se vad det innebär mer exakt, men jag jag skriver ut det för att kunna hänvisa tillbaka till mig själv om något skulle gå snett. Men nu, vidare till dagens ämne. 

Vill börja påpeka att sänkandet av ribban inte har något att göra med dagens ämne, som bör hyllas så till den grad att det tar sig över högre ribbor än den jag just sänkte. Wowowowow, vad fan ska det där betyda? Ärligt, har ingen aning. 

Dagens ämne är SVT:s miniserie Nittiotalisterna, som kommer utav ett samarbete mellan SVT och Svenska Filminstitutet. I den generationsskildrande serien får vi genom olika kortfilmer följa olika ungdomar som, likt mig själv, föddes på nittiotalet. Först vill jag säga någonting kort om formatet, för det passar verkligen. Det rör sig alltså om kortfilmer á 13-14 minuter, perfekt för att väcka ett intresse och för att inte hinna döda det. Det är kul att SVT satsar på kortfilmen, som är en konstform som många gånger oförtjänt hamnar i bakvattnet av realityshows, andra TV-serier, dokumentärer, långfilmer och allt vad det kan vara. En annan fin poäng med seriens format är att det knyts till en ny generation, vilket förhoppningsvis ger kortfilmen ett uppsving i framtiden. Som jag har förstått det har serien gått på TV och inte bara visats på play vilket ju är fantastiskt, för det känns verkligen som en SVT-playsatsning. 

Rent innehållsligt, eller kvalitativt, håller filmerna måttet. Babak Najafi, som regisserade filmen Sebbe för ett par år sen, har gjort ett fantastisk jobb med Gabriel och Lasermannen. Annars har jag hittills Freia och Wannabeeindianerna som favorit. Idag länkade dock två av mina vänner på facebook till Jag har varit här, som kom upp idag. Jag är peppad och hoppas du också är det. 

Här kan du se alla avsnitt. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar