När dagen efter blivit kvällen efter och det är lika mörkt ute som i min hjärna låter jag musiken lysa. Här är tio låtar jag hade i lurarna på vägen hem från gårdagens stockholmsbravader. Genomgående tema dessa artister emellan skulle jag säga är släpighet, drömska melodier och en konventionsbrott i att allting inte måste gå så jävla snabbt. Passade med andra ord mig utmärkt...
1. Joni Mitchell - California
2. Josh Rouse - 1972
3. Mazzy Star - Disappear
4. Mono - Burial At Sea
5. Devendra Banhart - Angelika
6. Feist - The Limit To Your Love
7. Destroyer - Kaputt
8. Sharon Van Etten - Give Out
9. Emerson, Lake and Palmer - From The Beginning
10. M. Ward - Post War
söndag 30 september 2012
torsdag 27 september 2012
Porträtt: Miranda July
Under våren porträtterade jag filmskaparen John Carpenter, konstnären Anna-Stina Ehrenfeldt och författaren Sture Dahlström. Höstens första porträtt ägnas åt filmskaparen, konstnären och författaren Miranda July.
Mest känd är hon väl som manusförfattare, skådespelare och regissör. Så vi börjar där. Förutom ett par kortfilmer är July regissör, manusförfattare och huvudrollsinnehavare i två filmer: Me And You And Everyone We Know (2005) och The Future (2011). Me And You är utan tvekan den bästa amerikanska feel-good-indie-film jag sett (!). En till synes klassisk (för genren) uppbyggnad där olika skruvade personer och historier möts eller missar varandra. Med fantastisk komik, musik och känsla för människor är det här verkligen en film jag kan gråta till. The Future är istället en mycket mörk och lågmäld kärlekshistoria. Också bra!
Miranda July har på sina 38 år också hunnit skriva en novellsamling som heter Ingen hör hemma här mer än du (2008) och en bok som heter It Chooses You (2011). Jag läste novellsamlingen i somras, väldigt lätt att sluka. I en historia ska huvudpersonen lära ett gäng pensionärer att simma i en stad utan simbassäng, och denna skruvade tematik återkommer genom hela samlingen.
Det jag tror att jag mest av allt fastnat för hos July är hennes sätt att skildra alla ting som någon form av konst. Det kan vara ett mynt som slås mot en lyktstolpe eller en snuskig symbol någon hittat på i något internetforum. För henne är allting spännande, vackert och värt att skildra - det här är just det som gör henne vacker, spännande och värd att följa.
July har även ägnat sig en del åt musik, eller snarare performance. Här är ett exempel:
Och så slutligen, ett klipp ur Me And You And Everyone We Know...
Mest känd är hon väl som manusförfattare, skådespelare och regissör. Så vi börjar där. Förutom ett par kortfilmer är July regissör, manusförfattare och huvudrollsinnehavare i två filmer: Me And You And Everyone We Know (2005) och The Future (2011). Me And You är utan tvekan den bästa amerikanska feel-good-indie-film jag sett (!). En till synes klassisk (för genren) uppbyggnad där olika skruvade personer och historier möts eller missar varandra. Med fantastisk komik, musik och känsla för människor är det här verkligen en film jag kan gråta till. The Future är istället en mycket mörk och lågmäld kärlekshistoria. Också bra!
Miranda July har på sina 38 år också hunnit skriva en novellsamling som heter Ingen hör hemma här mer än du (2008) och en bok som heter It Chooses You (2011). Jag läste novellsamlingen i somras, väldigt lätt att sluka. I en historia ska huvudpersonen lära ett gäng pensionärer att simma i en stad utan simbassäng, och denna skruvade tematik återkommer genom hela samlingen.
Det jag tror att jag mest av allt fastnat för hos July är hennes sätt att skildra alla ting som någon form av konst. Det kan vara ett mynt som slås mot en lyktstolpe eller en snuskig symbol någon hittat på i något internetforum. För henne är allting spännande, vackert och värt att skildra - det här är just det som gör henne vacker, spännande och värd att följa.
July har även ägnat sig en del åt musik, eller snarare performance. Här är ett exempel:
Och så slutligen, ett klipp ur Me And You And Everyone We Know...
Etiketter:
Film,
Konst,
Litteratur,
Porträtt
tisdag 25 september 2012
Sommaren i bilder.
Här är massa bilder från min sommar. Det här blir ett långt inlägg.
Blomstervägen. |
Ja. Tema motljus. |
Segelbåtar i dimma. |
Hemifrån? Håll handväskan hårt. |
Jag läste Birdie av William Wharton. |
Foggy Days - The Plan. |
Cybertwins. |
Steam Anchor. |
Loppmarknad. |
Mamma. |
Väggskraparn. |
Missionshus. |
Barcelona. |
Sveriges högsta band Kebnekajse. |
Soluppgång. |
Små Lätta Moln - Pugh Rogefeldt. |
Cirkus. |
Skärgårdstrubadur på klippa. |
Hajk. |
Natur/kultur. Olja. |
![]() |
Här är jag. |
![]() |
2012. |
![]() |
Fest. |
![]() |
Lägg till bildtext. |
![]() |
AAAH. |
![]() |
De hade olika uppfattning om hur bilden skulle bli. |
![]() |
Airband. |
![]() |
Vin-i-pet. |
![]() |
Vi gör det för barnen. |
![]() |
Båttjuvar. |
![]() |
När ölen kostar 20 kan du TJÄNA pengar. |
![]() |
Nöjd, sårad, glad. |
![]() |
Här är fokus. |
![]() |
Storstad. |
![]() |
Nudelmiddag. |
![]() |
Bad. |
Bara ett musiktips!
Tänkte bara tipsa om artisten James Blake och hans album James Blake!
I klippet nedan ser ni hans tolkning av Leslie Feists Limit To Your Love.
I klippet nedan ser ni hans tolkning av Leslie Feists Limit To Your Love.
söndag 23 september 2012
Även stolar kan behöva vintagekläder...
När jag för ett par veckor sedan flyttade stod jag utan bord och stolar. Jag slapp alltså springa runt på alla secondhand butiker inom tre mils radie för att hitta ett perfekta set. Som tur är fick jag istället ärva både bord och stolar av min mormor och morfar. Hade det inte fallit ut på det här viset hade jag ätit på golvet ett par månader till. Problemet var bara att stolarnas tyg var riktigt fult. Jag menar så fult att jag inte ens tagit en "före-förvandlingen-bild" innan jag klädde om dem i ren rädsla för att instagram skulle brytas ner (vilket vore en katastrof). Här är hursomhelst två "efter-förvandlingen-bilder".
I sin helhet. |
Tygerna har jag stulit från min mamma. Jag är nöjd!
lördag 22 september 2012
Vad ska vi äta?
Jag och 14808 andra personer gillar just nu facebookgruppen vegetarisk matsedel. Den presenterar kort och gott vegetariska matalternativ för den som för den som tappat inspirationen och som fastnat vid qournbiffar, sojafärs och pasta-med-bara-kethcup. I det här inlägget tänkte jag bidra med min veckas vegetariska tips.
Fredag - Rotfrukt- och chèvresallad
Morotssoppa |
Måndag - Vegetarisk wok
Glasnudlar, fryst wokmix, lök, morötter, teriyakisås, sambal oelek, stekt ägg. Krydda med chilipulver, salt och peppar.
Tisdag - Spenat- och fetapaj
Smör, mjöl och vatten till deg. Spenat, fetaost, ägg, mjölk, muskotnöt, paprikapulver, salt och peppar.
Onsdag - Morotssoppa
Morot, lök, vitlök, turkisk yoghurt, ingefära, lantbuljong och peppar. Mixa ordentligt och ät med bröd.
Torsdag - Kantarellpasta
Torsdag - Kantarellpasta
Spaghetti, grädde, lök, vitlök, salt, peppar, ruccola. Passa på under hösten.
Fredag - Rotfrukt- och chèvresallad
Krydda rödbetor (förkokta), morot, potatis, palsternacka, gul- och vitlök med olja, salt, peppar och rosmarin. Baka i ugn i 45 min. Servera med chèvre, kikärtor, ruccola, balsamico och honung.
Lördag - Potatismos med panerad aubergine
Potatis, mjölk, smör, vitpeppar, salt och muskotnöt till moset. Gör en deg av mjöl, vatten, chilipulver, paprikapulver och vatten. Låt auberginen ligga i saltat vatten i fem minuter innan du doppar den i degen och steker och olja.
Söndag - En grön pasta
Pasta, oliver, bladspenat, vitlök, salviakräm, stekt tomat, morot, parmesan, salt och peppar.
fredag 21 september 2012
Pojktanten
Sedan i våras sitter jag med i en kulturgrupp som är en undergrupp till Genusförening Uppsala universitet. Under våren hann vi ordna två bokcirklar. På den ena läste vi Marguerite Duras roman Älskaren och på den andra Naja Marie Aidts novell Bröllopsresa. I onsdags kickstartade vi hösten genom att tillsammans gå på filmen Pojktanten. En fantastisk film om hur det är att inte passa in i någon vedertagen könsroll. En av de snyggare svenska filmer jag sett från 2000-talet med en dramaturgi där du som åskådare måste verkligen tvingas arbeta. Efter filmen gick vi i samlad trupp (vi hade fyllt salongen så vi var väl runt trettio personer) till Smålands nation för att diskutera filmen. Just då vi köpt en första öl och slagit oss ner för att prata höjde bartendern musiken från noll till hundra. Han spelade U2:s Stuck in a moment. Vi kunde inte höra varandra och diskussionen kom att handla om Pär Ström mer än om filmen. Vid bordet intill mig satt några (jag gissar) teknologer och drack öl och brölade vilket än mer hindrade oss från att prata.
"You've got to get yourself together
You've got stuck in a moment
And now you can't get out of it
Don't say that later will be better
Now you're stuck in a moment
And you can't get out of it"
Så jag skrev en lapp som jag skickade runt bordet.
Ett viktigt inslag i Pojktanten var tystnad och apropå det ämnet vill jag tipsa om SVT:s serie Bergmans video där ett helt program ägnas åt tystnadens makt inom filmvärlden!
Bergmans Video
"You've got to get yourself together
You've got stuck in a moment
And now you can't get out of it
Don't say that later will be better
Now you're stuck in a moment
And you can't get out of it"
Så jag skrev en lapp som jag skickade runt bordet.
Ett viktigt inslag i Pojktanten var tystnad och apropå det ämnet vill jag tipsa om SVT:s serie Bergmans video där ett helt program ägnas åt tystnadens makt inom filmvärlden!
Bergmans Video
tisdag 18 september 2012
Bredbandsdöden
Den första september flyttade jag för tredje gången på ett år. Nu bor jag i ett studentrum beläget i en anrik studentnations bibliotek. Ja, det går bra nu. Här ingår wi-fi i hyran vilket kan tyckas fördelaktigt. Ett problem är tyvärr att jag för att bruka internet måste logga in på universitetets system. Detta betyder i sin tur att mitt minsta steg i cybervärlden kan övervakas. Det gäller därför att inte ladda ner FÖR MYCKET FILM(!!!).
Jag ska passa på att upplysa er som aldrig bott i studentrum tidigare om följande: elementen kontrolleras av studentnationen och slås givetvis inte på förrän deras hyresgäster redan genomgått två/tre förkylningar. Kanske är det rent av så att elementen aktiveras när nationernas postlådor är fyllda av arga brev från professorer som skriver tårdrypande om hur studenternas ständiga hostande förstör deras föreläsningar.
Nej, nu överdriver jag. Jag trivs verkligen! Jag bortförklarar min överdimensionerade klagosång med att jag saknat att skriva. Hur som helst, veckan innan den första september laddade jag ner FÖR MYCKET FILM. Med hjälp av dessa kommer jag klara vintern. Nedan följer presentationer och omdömen gällande några av de filmer jag hunnit se.
- Junebug (2005): en skruvad amerikansk indiekomedi om en hipp gallerist från storstan som besöker sin svärfamilj i North Carolina. Där möter familjen, som hennes man sedan länge försökt glömma, henne med skräckblandad förtjusning. Hon finner en bundsförvant i hennes nyblivna svägerska. Handlingen kommer att kretsa kring denna svägerskas väntan på att föda barn. Junebug (också filmens titel) är det tänkta namnet till barnet. Underbara skådespelarinsatser av bland andra Ben McKenzie (mer känd som Ryan från O.C.). Mitt betyg blir 8/10.
- Ping Pong Kingen (2008): filmen börjar med att tonåringen Rille förklarar att pingis är den enda demokratiska sport som finns kvar. Kamerabilderna skiftar mellan en idyllisk norrländsk natur och en smutsig socialrealism där cigarrettrökande fjortonåringar vid korvmojjar, mulningar och alkoholiserade pappor utgör norm. Pingis är den arena Rille kan kontrollera. Låt mig byta riktning på min förklaring; filmen slutar med att Rille rymmer hemifrån med ett gevär. Trots detta går aldrig filmen för långt. Sveriges svar på bröderna Coen. 9/10.
- Sideways (2004): två medelålders män åker till Kaliforniens vindistrikt för att umgås innan en av dem ska gifta sig. De dricks och begås otrohet mot fruar, for boys will be boys. Sideways är en sedelärande berättelse om mäns dragning till alkohol och så kallat brohood. 4/10.
- Min Granne Totoro (1988): har snart sett alla Miyazakis filmer. Och jag kan se dem igen. Jag hade väntat med Min Granne Totoro eftersom jag hört av min vän Emil att det var hans lillasysters favoritfilm. Eftersom hon var under tio åt när han sa det tänkte jag att filmen kanske inte skulle tilltala mig. Men fel hade jag. Mysig och snygg film. 8/10.
- Super 8 (2011): när ett ungdomsgäng spelar in en skräckfilm med super 8 film råkar de filma en tågcrash. Tåget visar sig efter lite detektivarbete ha ett utomjordisk cargo. Parallellt med ungdomsäventyr skildras alkoholiserade och ensamstående föräldrar i en obligatorisk mix. Det är nämligen Spielberg som producerar. Underhållande, men inte mer än så. 6/10.
- The Station Agent (2003): ett komisk drama om tillit blir min enkla förkortning. Dvärgen (ursäktar klumpig formulering) Finn har tappat tron på mänskligheten sedan hans närmaste vän dött. Tillsammans delade de en brinnande hobby för tåg. När vännen dör ärver Finn ett litet stationshus långt bort från stan. Finn ser det som en möjlighet att komma bort från människor. Detta, kort sagt, misslyckas. 7/10.
Jag ska passa på att upplysa er som aldrig bott i studentrum tidigare om följande: elementen kontrolleras av studentnationen och slås givetvis inte på förrän deras hyresgäster redan genomgått två/tre förkylningar. Kanske är det rent av så att elementen aktiveras när nationernas postlådor är fyllda av arga brev från professorer som skriver tårdrypande om hur studenternas ständiga hostande förstör deras föreläsningar.
Nej, nu överdriver jag. Jag trivs verkligen! Jag bortförklarar min överdimensionerade klagosång med att jag saknat att skriva. Hur som helst, veckan innan den första september laddade jag ner FÖR MYCKET FILM. Med hjälp av dessa kommer jag klara vintern. Nedan följer presentationer och omdömen gällande några av de filmer jag hunnit se.

- Ping Pong Kingen (2008): filmen börjar med att tonåringen Rille förklarar att pingis är den enda demokratiska sport som finns kvar. Kamerabilderna skiftar mellan en idyllisk norrländsk natur och en smutsig socialrealism där cigarrettrökande fjortonåringar vid korvmojjar, mulningar och alkoholiserade pappor utgör norm. Pingis är den arena Rille kan kontrollera. Låt mig byta riktning på min förklaring; filmen slutar med att Rille rymmer hemifrån med ett gevär. Trots detta går aldrig filmen för långt. Sveriges svar på bröderna Coen. 9/10.
- Sideways (2004): två medelålders män åker till Kaliforniens vindistrikt för att umgås innan en av dem ska gifta sig. De dricks och begås otrohet mot fruar, for boys will be boys. Sideways är en sedelärande berättelse om mäns dragning till alkohol och så kallat brohood. 4/10.
- Min Granne Totoro (1988): har snart sett alla Miyazakis filmer. Och jag kan se dem igen. Jag hade väntat med Min Granne Totoro eftersom jag hört av min vän Emil att det var hans lillasysters favoritfilm. Eftersom hon var under tio åt när han sa det tänkte jag att filmen kanske inte skulle tilltala mig. Men fel hade jag. Mysig och snygg film. 8/10.
- Super 8 (2011): när ett ungdomsgäng spelar in en skräckfilm med super 8 film råkar de filma en tågcrash. Tåget visar sig efter lite detektivarbete ha ett utomjordisk cargo. Parallellt med ungdomsäventyr skildras alkoholiserade och ensamstående föräldrar i en obligatorisk mix. Det är nämligen Spielberg som producerar. Underhållande, men inte mer än så. 6/10.
- The Station Agent (2003): ett komisk drama om tillit blir min enkla förkortning. Dvärgen (ursäktar klumpig formulering) Finn har tappat tron på mänskligheten sedan hans närmaste vän dött. Tillsammans delade de en brinnande hobby för tåg. När vännen dör ärver Finn ett litet stationshus långt bort från stan. Finn ser det som en möjlighet att komma bort från människor. Detta, kort sagt, misslyckas. 7/10.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)