Bokcirkeln: Bröllopsresa

Genusföreningen vid Uppsala universitet har ett utskott som ordnar bok- och filmcirklar. Där sitter jag med. Igår hade vi den första träffen. Vi diskuterade den danska författaren Naja Marie Aidts novell Bröllopsresa. Novellen är en del av samlingenBabian som belönades med nordiska rådets litteraturpris (2008). I en intervju beskriver Aidt namnetBabian som passande eftersom babianer lever i en tydligt hierarkisk ordning. De är även kannibaler som förgör varandra. Människans råhet och ursprung och destruktiviteten i kulturens strukturer verkar vara återkommande teman hos Aidt.

Bröllopsresa handlar om paret Tim och Eva som åker till en grekisk ö, bland annat för att besöka staden Olympos, där samhället följer en matriarkal struktur. På vägen möter de en smutsig och illaluktande grottman som reciterar fragment ur William Blake's dikt Visions of the Daughters of Albion. Han slänger ifrån sig Tim som försöker skydda Eva. Efter följer detta:

"Han trevade över henne med händerna, grep om hennes lår och klämde, ruskade hennes axlar, drog i hennes örsnibbar, krafsade på hennes hjässa, borrade upp tummarna i hennes näsa; överallt dessa torra, stela händer, medan hon tjöt och slog omkring sig och försökte göra sig fri från denna kolossalt stora människa".

I Blakes mytologi är Albion urmannen, från vilken kvinnan skapats som en avbild. Grottmannen menar jag fungerar som en urman som konkurrerar med Tim (den moderna mannen) om att vara makthavande över Eva. Eva är ju för övrigt det bibliska namnet på den första kvinnan. Tim har innan mötet med grottmannen haft makten (han fotograferar Eva kissande) men förlorar mot den primala 1700-talspoesikännaren.

Senare kommer paret väl omskakade till Olympos, där kvinnorna har makten. Tim tänker att männen slår sina fruar när alla turister lämnat för dagen. Han skäms men finner också trygghet i att se matriarkatet såhär, som en kuliss, på platsen där det grekiska dramat föddes. Den här synen tydliggör att likväl partiarkatet kan ses som en kuliss som vi spelar efter. Eva blir istället till en början passiv i Olympos. Hon noterar knappt de matriarkala strukturerna. Kanske är det en omvändning mot det rådande samhället, där männen inte noterar patriakatet i sin passivitet. Sedan klär Eva av sig alla sina kläder och springer mot ett stup och havet. Hon börjar klättra ner, men hindras av Tim och en grekisk man.

De återvänder till sitt hotell, men allt är inte som vanligt. De har våldsamt, djuriskt sex och Eva gör som grottmannen: citerar Blake. Grottmannen har visat människans djuriska grund och matriarkatet i Olympos har belyst den kulturella strukturen. När inte heller ett matriarkat fungerar: fungerar då några maktstrukturer? Allt som finns kvar efter denna fråga är det primala: sexet och våldet. Och här slutar novellen.

Jag kan fortsätta i all oändlighet, men det ska jag inte. Novellen är rå, smart och fantastisk. Läs den.

Här är några av de frågor vi diskuterade:

Hur väl passar Tim och Eva in i rådande könsnormer?
Vem är grottmannen?
Vad händer med Eva i den sista passagen? Varför citerar hon Blake?
Varför ser Tim matriarkatet som en kuliss?

För dig som bor i Uppsala och är intresserad av nästa träff: http://www.facebook.com/genusforeningen.uu